Tänkte berätta om stöd jag får i vardagen!

Hej, jag berättar nu om min vardag vad jag får för hjälp osv tänkte jag.
När jag skulle fylla 18år beslutade sig jag och min fosterfamilj att jag skulle skaffa en lägenhet, där skulle jag flytta in lite smått som smått och sen öka upp det ända tills jag blev 21år. Men beslutet sattes lite tidigare och jag flytta redan in som 18år. Eftersom det blev tidigare så behövde jag mera hjälp med vardagen än vad jag då hade behövt om jag flytta helt vid 21års ålder. Så när jag var 18år kom det beslut från LSS att jag får bostöds hjälp med mina diagnoser. Dett är då personer som kommer hem hjälper mig att se nu behöver du tvätta, städa, handla mat eller vad det nu kan vara. Dem kom tre gånger i veckan och man kan ringa dem dag som natt om man skulle behöva prata eller undra något. Idag av all denna hjälp jag fått att se detta kan jag idag se det behöver diskas tvätten måste vikas och att det behöver städas. Men det problemet jag har kvar i vardagen än idag som gör att jag får hjälpen. Det är att jag kan inte alltid se att nu måste jag ta tvätten och vika för det blir massor annars. Sen blir diskbänken fylld med disk kanske. Då blir det med en gång för mycket och jag vet inte vart jag ska börja och då gör jag heller inte det som behövs. Men med deras hjälp innom LSS kommer som och sätter upp att dem kanske diskar jag damsuger osv.

Jag får även hjälp av dem med mina medeciner. Jag har svårt att komma ihåg att göra saker om någon säger till mig "ta din medecin nu". ¨Då svarar jag och kanske är ute med min hund och när jag kommer in har jag helt glömt det. Så det har jag fått sätta in hjälp nu sen innan jul då kommer bostödet på morgonen. Plinar på dörren går in och kollar så jag tar medecinen. Om jag inte vaknar har dem nyckel kommer och väker mig. Sen när kvällen kommer så är det samma dem kommer in kollar att jag tar den sen går dem. Tack vare detta stödet får jag min vardag att fungera lite bättre. Jag har lärt mig att ta disken innan det blir för mycket eller tvätten. Men än idag kan det bli för mycket och jag orkar inte ta det då. Men tre gånger i veckan har jag dem samt att dem hjälper mig att köra mig till mina samtal på vuxen psykiatrin. Det gör dem för att jag klarade inte av att komma upp på morgonen och ta mig med en buss. Det gick inte.

Vill också säga att ni får gärna ställa frågor hur jag klarat vissa grejer. Eller om det är något speciellt ni undrar om mina diagnoser. Samt om det är något som jag haft svårt med osv. Allt är välkommet att fråga.

/Eugenia