Höstdepression är inte påhittat!

Hej igen,
Nu har den där hösten kommit igen. Hösten som för med sig höstångest för många. Det sägs dock att höstångest bara påhittat. Men vet ni vad, ni som inte tror på höstångest ska nu få veta, att även läkare på vårdcentraler och psykiatriläkare har sett ett samband mellan både höstångest och höstdepression. Under höst och vinter ökar antalet patienter som söker för psykisk ohälsa, till skillnad från vår och sommar!

Det är just denna mörka årstiden som triggar igång min ångest!
Bara att vakna och se ut genom fönstret hur grått och mörkt det är. Bara en sådan syn gör mig trött och ledsen. Men jag tänker inte klaga så mycket över denna höst än. Just detta år har jag klarat av hösten helt okej. Det är bättre emot hur det varit alla andra år i mitt liv.
Kan det vara DBT terapin som hjälpt mig?
Jag tror faktiskt att den terapin har gett mig mycket för att klara av hösten. Dem färdigheter man lär sig och all krishantering, har jag använt mycket under hösten.
Just de har gjort att jag kämpat mig upp och ger mig själv beröm för alla små saker.
Orkar jag inte gå en promenad på flera kilometer en dag så klagar jag inte på mig själv längre. Eller låter mina tankar trycka ner mig för att jag inte klara mera än många korta promenader.
Förr skulle jag trycka ner mig själv och tro allt hemskt om mig. Jag skulle känna mig så värdelös och dålig.
Men jag är faktiskt inte dålig jag är mer sjuk vissa dagar än andra.
Vi alla är bra på olika sätt. Vi har olika styrkor och vi alla har olika svårigheter. Vi alla har något som känns tungt. Men för vissa är det svårare att hantera tunga tider, medans andra har lätt att gå vidare och släppa det som tynger ner dagarna.

Imorgon kommer ett inlägg om medicinen Sertralin. Visste ni att man kan bli beroende av Sertralin?
Ni läste precis rätt. Sertralin är en medicin som kan vara beroendeframkallande.

//Rebecca

https://nouw.com/rebeccalatvaniemi

Vi har ett nytt år och nya utmaningar!

Hej, jag tänkte informera er mina läsare om en blogg jag kom åt. Denna tjej har fått sin blogg delad i våra stora tidningar som Aftonbladet med mera.
Hon heter Nadia Salwin och skriv ett så bra inlägg om ADHD, så jag ville idag dela med mig av denna länk som är så bra skrivet av Nadia.

Länken till hennes beskrivning av ADHD blogg.improveme.se/mardromsmorsan/2015/01/16/till-er-som-lever-och-umgas-med-oss-som-har-adhdadd/

Här är även länken till hela Nadias blogg
http://blogg.improveme.se/mardromsmorsan/

Hoppas ni haft ett bra 2014. Som sagt jag är mindre aktiv tills min ork är tillbaka.
Men jag tänker ofta på bloggen.

Idag ska jag även fotografera min lägenhet hur den ser ut när allt är kaos och jag inte mår så bra. Någon av er kanske känner igen er med liknande diagnoser?

Mvh Eugenia

Så påvärkas jag av min ADHD

Hej alla fina människor!

Idag kommer jag berätta hur min ADHD påverkar mig. Samt dra några olika situationer som har hänt under mitt liv.

Som sagt jag lever ju varje dag med min ADHD och jag måste acceptera det. Jag måste lära mig att leva med detta funktionssättning. Min ADHD påvärkar mig dygnet runt. Ena morgonen vaknar jag på ett gott humör pigg och alert. Men en annan dag kan jag vakna som en vansinnig tiger!
När jag vaknar som en vansinnig tiger kan jag bara fräsa ut fula ord be folk att verkligen försvinna. Problemet är det att dem gångerna detta händer har jag inte fått mina timmars sömn som jag behöver!
För att jag ska må bra och vakna pigg behöver jag lägga mig senast 22.00 på kvällen och sova till klockan 09.00-10.00 på förmiddagen. Om jag heller inte får denna sömn innebär det att min dag är jätte svår oavsett om jag tar medicin för min ADHD. Tyvärr är jag lite slarvig med detta och får in mina impulser nu mera på kvällen.

Vad händer där då och varför tänker kanske ni nu.
Jo det är nämligen såhär. Jag blev utredd att jag fungerar bäst både i inlärning och omgivningen från klockan 13.00 vid lunch. Detta är också väldigt märkligt. Men detta är verkligen något som märks. Får jag en tid på psykiatrin innan 13.00 så börjar det med att jag lyfter luren ringer mamma å bara skriker av ångest. "fattar du inte jag orkar inte. Ring och säg att jag är sjuk".
Alltså där är hela dagen förstörd. Det samma var i skolan när jag var liten. Tillslut fick jag börja vid 10.00 då fungera skolan bättre.
Detta är hur viktigt tider är för mig.

Nu tänkte jag dra situationer om mig vid olika tillfällen som hänt.

ett utbrott för mig kan se ut på detta sätt.
(Jag kommer hem till min mamma och pappa & dem gör iårdning så vi ska äta gott och ha det trevligt när jag kommer. Jag är på bra humör hela tiden. Sen kommer det ikapp mig hur arg jag är för att mitt stödboende har tjatat så under dagen på mig om olika saker. Precis i den stund börjar det bara koka inom mig. Sen frågar min mamma mig kan du vara snäll och duka. Det första som kommer ut så är "nej orkar inte" hon frågar mig snällt igen jag fräser till puttar bort stolen och säger fattar du inte jag orkar inte!
mamma brukar oftast bara säga usch vad tråkig du är när du är så otrevlig när vi försöker göra en trevlig kväll åt dig. Antingen går jag bara ifrån knäpptyst eller så exploderar jag kastar saker skriker och gapar jag ska inte ha någon j..vla mat! Där svartnar det jag vet inte vad jag gör osv. Men tillslut gråter jag det är då det släpper. Idag är det inte sånna utbrott längre. Jag blir oftast sur arg och ledsen på samma gång men då brukar jag be dem gå. Eller så lägger jag på luren i örat. När jag var liten å bodde hemma då var det extremt illa. Jag kunde slå min mamma och pappa. Jag spotta på dem kallade dem alla dessa fula ord. Men jobbigast är att jag minns inte vad jag gjort eller sagt efter.
Men idag fungerar det bättre jag har fått så mycket hjälp av omgivningen med ilskan. Dock kan jag inte riktigt sätta ord på vad som hjälpt mig riktigt. Vet inte om min mamma kan svara på det heller. Under dessa år har det varit mycket tårar ilska och utmattning hos både mig och dem som finns runt om mig. Detta med ilska kan jag inte förklara hur jag riktigt kommit vidare. Kanske min mamma vet och kan få lov och lägga ett kort inlägg på bloggen om detta.

Nu kommer min impulsivitet. Oj oj oj.
Denna har jag skrattat ofta för..
Mina in pulser består både i ilskan men oftast i vardags livet.. Jag får helt plötsligt för mig. Jag måste ha ett par skor NU NU NU. Vad gjorde jag jo jag kollade kontot jag hade tex 300kr och skorna jag ville ha kanske kosta 250kr.
Jag tänkte inte ett steg längre jag köpte skorna och kom på efter ett tag. "hur ska jag nu kunna köpa mat osv i två veckor"
Där kom ett stort problem och jag fick utbrott och blev förbannad och ville bara ha mina pengar tillbaka. Men det var ju försent kanske. Gråter och är arg och min mamma får ta det.
Men hur lärde jag mig då att hantera impulserna. Jo dem finns kvar men inte i samma mängd. Vi gjorde upp jag och min mamma att jag skulle ringa henne om jag ville köpa något och hon kollade om jag hade råd. Där lärde jag mig en impuls men arg kan jag bli när jag vill ha saker osv. Men sen kommer impulserna tex då jag får för mig mitt i natten aTT jag ska baka kladdkaka men tänker inte alls på vad klockan är utan jag bakar den och är uppe allt för länge. Ist för att ta och baka den dagen där på. Men det har jag lärt mig genom att folk säger till mig "har du tänkt igenom detta eller är det bara dina rastlösa ben"
mycket riktigt benen bara kryper!
nu ska jag också vara ärlig när jag sitter och skriver detta har jag skrivit allt för länge och långt så jag sitter just nu och skakar med mina ben och är jätte stressad. Min mamma ska snart komma jag måste diska och min granne ska också komma när som. Just nu reser sig ilskan jag vill bara sluta skriva men jag fortsätter jag måste lära mig.
Jag är jätte arg just nu i kroppen för jag har tänk allt för mycket och tycker detta inlägg är jätte dåligt. Men jag försöker!
jo med impulserna är det så att alla sagt till mig att lugna mig och tänka igen. Därför har jag lärt mig hantera dem bättre.

Min hyper aktivitet är värst den har jag svårt med. Den gör att jag skrattar pratar jätte högt bara vill klättra på väggar. Samt att allt är jobbigt alla ber mig vara tyst. Men hallå jag vill ju prata vad är det för fel med att prata. Jo omgivningen tycker ju att munnen går i ett. Men vad lär jag mig med att folk säger till mig jo att känna av min hyper i kroppen så just därför har jag förstått när min hyper kommer till kroppen. Min hyper aktiva sida kommer då jag är jätte glad eller har jätte roligt eller då jag är under stimulerad. Men i denna situation väljer jag att antingen ta en extra rivaling eller också försöka lugna mig det beror på hur illa det är. Men det som jag har fått mest hjälp med i min adhd är att folk roligt mig sagt till mig hur jag beter mig osv.

Förlåt mig men jag måste avsluta här jag orkar inte skriva mera. Detta var kanske fel dag. Jag ska försöka skriva detta lite mera osv men ver inte när. Detta var ett svårt inlägg för jag har fortfarande svårt med min adhd men inte på samma höjd som för några åresedan.

men som sagt jag medicineras med ritalin för min adhd tar jag inte den går det inte prata med mig. Då gapar jag och skriker. Skriver en dag eller då jag har mera lugn hoppas jag

Vill också berätta för er att jag kommer endast komma med inlägg lite då och då. Ber ni om att få höra mera om någon av mina diagnoser eller vill att jag ska skriva om något speciellt så kan det ta lite tid.

//eugenia

Mitt liv med ADHD

Hej, hoppas alla haft en bra tid efter förra inlägget.
Jag fick en kommentar på att berätta mera om mitt liv med ADHD.
Just nu sitter jag och skriver om min ADHD.
Jag försöker bli klar så fort som möjligt. Men eftersom jag nu mera bara kan blogga från mobilen så tar det mera tid. Jag sitter och skriver på mobilen för att kunna görklara så gott det går.

Nu är jag påväg in till min samtalskontakt. Så tänkte att jag uppdaterar om hur detta gick och vad vi kommer fram till.
Jag hoppas att ADHD inlägget kommer in senast imorgon eller senare ikväll/natt.

Mvh Eugenia

Nu sitter man fast!

Hej,
Jag har verkligen fastnat i vad jag ska skriva om. Jag skulle behöva lite tipps vad ni vill höra. Om ni har frågor om diagnoser. Eller om ni vill höra något speciellt som jag kan berätta om i mitt liv. Eller vad som helst. Jag svarar gärna på alla frågor å skriver gärna inlägg om de ni vill veta!

För tillfället har det varit jätte tyst på bloggen! Jag har haft kattungar livet har varit en turbulens å ett hårt kämpande. Med mycket tårar å mycket händelser. Så som sjuk hund, missfall, förhållande problem och psykiatrisk vård. Som sagt just nu är det en svår tid men vill verkligen blogga. Men det har varit mycket tungt i livet. 

Hoppas några läsare är kvar och kan ge tipps om vad jag ska skriva.

Mvh eugenia

Och här kommer två bilder.  Den ena bilden är en av kattungarna. Den andra fick ni se vem jag är som skriver.

Våga ta hjälp om det behövs. Jag tog hjälpen och berättar för er här.

Hej,
Jag har varit mycket dålig på uppdatering. Men min bipolära sjukdom tog mig långt ner. Så jag behövde akut hjälp innom sluten vård. Jag valde att ta den hjälpen för jag såg att de var till behov.  Många skäms över att ta hjälp på sluten vård, men varför skämmas för sin sjukdom?
Varför skämmas för att man mår dåligt.
Det kan hända precis vem som helst att behöva ta sluten vårdens hjälp innom psykiatrin.  Jag kan dra ett exempel om en person jag mötte utanför psykiatrin.
Det var en mycket fin person med familj, jobb och fullt frisk utan diagnoser. Efter att vi pratat ett tag berätta jag om mina diagnoser och qtt jag fått ta slutenvårdens hjälp. Denna person berätta då att hon jobba innom psykiatrisk vår och nyss fick ta slutenvård behandlingen själv.
Jag fick då upp ögonen och såg att verkligen vem som helst kan behöva den vård.

Men tillbaka till mig. Jag tänkte berätta om vården där inne. När jag väl kom in på akuten på psykiatriska mottagningen fick jag vänta på min tur att träffa en läkare. När det väl var min tur fick jag förklara min situation och att den blivit sämre.  Efter att jag pratat klart med läkaren konstaterade han att jag vat i behov av inläggning.  Jag fick då komma upp till avdelningen. Väl på avdelningen gick jag och la mig sv orklös het. Jag var så utmattad av ångest och inte sovit på flera nätter.  Efter några dagar där inne inlåst tillsammans med massa andra folk med olika besvär får jag träffa en läkare igen.  Denna gången konstatera läkaren efter att kollat över min medicinering, att jag hade allt för liten dos av min stämnings stabiliserande

Medecin. Jag fick då veta att jag inte ens hade en barn dos, av den medicin som ska hjälpa mig med den bipolära sjukdomen.  Dem konstatera att jag ska vara kvar tills den är helt insatt och jag är mera stabil i mitt psyke. Jag grät varje dag där inne. Det var en kämpan hade inte någon familj runt mig där inne. Jag sakna min hund. Men jag var tvungen att kämpa för att sedan komma hem till alla. När medecinen börja göra verkan blev det bättre jag såg allt i en annan värd. Jag var inte alls lika ledsen och ångest fylld. Jag träffa bra vänner där inne och vi blev som en familj och stötta varan i allt. Väl efter två och en halv månad var jag klar för utskrivning. Jag fick då beröm att jag klarat mig med så låg dos i nästan ett och ett halvt år. Jag fick äntligen komma hem till min säng och min lägenhet samt mina djur. Jag var så glad men innan utskrivningen hade vi en vårdplanering hur vården skulle

Fortsätta hemma. Denna vårdplanering tänkte jag berätta mera om nästa gång.

Hoppas ni har förståelse för dålig uppdatering.

Glöm inte att ta vård om ni behöver.  Det är då ni är starka ni visar mogen het och att ni vill ha hjälp till ett så bra liv som möjligt. Det är av styrkan man gör det oavsett vad alla andra säger. Dem riktiga och ärliga personerna i livet finns kvar oavsett vilken hjälp du tar eller vilka diagnoser vi har. Kämpa på nu vi klarar mer än vi tror med diagnoser. Ta det bara i din takt!

Mvh eugenia.

Först närstående och dig själv med ADHD.

Hej,
som sagt har jag hjälp nu utanför hemmet. Jag gick ner mig en hel del av stressen runt mig. Så aggression problemen stod upp från ADHD diagnosen, samt blev jag väldigt impulsiv så får special hjälp. Den bipolära fick mig att gå i högvarv sen ramlade jag ner på bott och fick mycket ångest attacker. Så det blev en röra med att ADHD diagnosen samt bipolära diagnosen. ADHD diagnosen fick mig att få impulser i samband med att jag var så ångest fylld av min bipolära. Jag såg själv att jag behövde ta lite hjälp och att jag kanske behövde höja mediciner. Jag tog hjälpen och rätt hade jag. Medicinerna behövdes höjas och ändras lite. Jag blev så glad att jag själv kände av kroppen så bra denna gång.
Men som sagt för oss med diagnoser tar det betydligt längre tid att lära känna sig själv. För mig tog det 18 hela år. Men lång väg har jag kvar och lära mig känna av kroppen. Men vi alla kan, lita på dig själv och låt det ta den tid det tar. Vi är ju människor vi också. Vi har också känslor men vi lär oss under olika lång tid att känna av våra kroppar och signaler. Du som kanske har ADHD eller en annan diagnos. Just du kommer också kunna detta men låt det ta sin tid vi klarar så mycket mera än vi tror. Men som jag sa för mig tog det 18år att känna varnings signaler som andra kanske gör redan i ungdomen. Men jag fick min diagnos redan vid 9års ålder och det är nu jag förstår mera. Jag lärde mig i somras att känna av när jag blev för hyper aktiv och behövde fylla på med en 10mg ritalin.
(Ritalinen har jag för ADHD. )
Men än ibland kan jag ha lite svårt med att känna när det behövs. Men oftast kan jag känna av det. Det är också en grej som tagit mig MÅNGA ÅR. Men ge inte upp du kommer också klara av det. Du är också stark. Men ibland kan det kännas hopplöst då folk inte förstår dig rätt. Kanske kan det vara i skolan, jobbet eller på någon annan plats. Då du klarade något igår men idag glömt det helt hur man tex räknade ut ett matte tal?

Du har säkert fått höra dessa meningar många gånger.

"Men du igår klarade du av detta. sätt dig ner och försök eller byt sida i boken"

"Nu slutar du krångla jag vet mycket väl att du klarar av detta."

"Du kan bara du vill"

Det var några exempel. Men med ADHD så glömmer man lätt saker. Det är inte bara du. Det är jag också och många andra. Eller du kanske har fått höra någon gång från någon som ställer krav på dig att du ska göra tio saker. Sen tittar du på pappret eller tavlan eller vad det nu kan vara. Där det står alla tio saker du ska göra och tänker. "SKA JAG GÖRA ALLT DET DÄR"
Sen säger du kanske
"jag kan Inte det där" eller så kanske du säger. "Ska jag göra allt det där aldrig".
Varför du säger så är inte för att du inte vill. Eller att du kanske inte kan. Antingen kan du eller inte. Men med diagnosen ADHD. Eller autistisk diagnos av något slag. Så ser man bara ett stort berg med saker någon kräver att du ska kunna. Där låser man sig och vill inte ens försöka. Det är på grund av våra svårigheter. Vi klarar inte samma krav. Det blir för mycket och då kan det sluta med att man får ett hysteriskt utbrott eller också blir ledsen att man inte klarar det alla andra gör. Men du kanske klarar en grej innan det blir en karusell i hjärnan. Tänk tyst i din hjärna då. "Nu var jag riktigt duktig jag klarade en av sakerna från alla dessa krav" sen försöka tänka bort vad alla andra säger och tycker. Du var ju duktig och klarade en sak. Eller så kanske du försökte klara en av grejerna du fått krav på dig men kanske inte klara det. Då tänker du samma visa. "Jag är så duktig jag försöker. Nästa gång kanske jag klarar av detta fast mina svårigheter." Tänk bara att du är bäst som försöker. Låt inte någon förstöra din stolthet fast dina diagnoser gör det svårare. Du är bäst på ditt sätt!
Du kommer klara mera med tiden. Låt det ta den tid JUST DU BEHÖVER. Det kommer komma en dag du klarar mera och mera.

/Eugenia