Tänkte göra ett kort inlägg om mina diagnoser.

Lite uppdatering som fick komma idag. Jag tänkte jag skulle berätta kort om mina diagnoser. DEt kommer komma en dag längre förklaring. Men tänkte att något kort fattat får det bli så ni vet lite om mig med.

Som rubriken på bloggen så har jag diagnoserna, ADHD, atypisk autism även bipolär sjukdom.

ADHD, brukar vara ganska vanligt att veta vad det är. Men är det lika lätt att förstå hur ett barn tänker och reagerar. Nej jag tror det kan vara lika svårt för alla innan man har lärt sig. Själv tog det tid innan jag lärde mig hantera saker. Det är nu dem senaste åren jag känner av då jag behöver fylla på med en snabb verkande tablett. Denna tablett jag äter för min ADHD heter Ritalin. Det är en medecin som har samma verkan som conserta. finns mera och läsa om dem på www.fass.se.
Denna ritalin har jag lärt mig ta vid stunder då jag kommer upp i varv för mycket eller när det blir en stress med mycket folk runt mig osv. Då jag lätt tröttar ut min kropp och sen reagerar med ilska. Förr kunde jag få riktiga utbrott så min mamma och pappa fick hålla fast mig helt. Mina ögon blev gele färgade och jag låste mig. Det gick inte få kontakt. Mina föreldrar förklarade att det var läskigt att se ögonen så en obehaglig kännsla och att man inte fick kontakt med mig.

Atypisk Autism, Tyvärr vet jag inte jätte mycket om detta. Men vad jag vet är att man är efter en del i utväcklingen. Vi med Atypisk Autism som det heter det betyder att man har Autistiska drag. Som med mig syns det inte utanpå. Men i kroppen märks det mycket. Jag har varit sen i utväklingen både med att komma in i puberteten och i inlärning. Jag har svårt att se skillnad på personer om dem är ledsna arga eller irriterade. Kännslor är jätte svårt för mig. Jag har haft svårt att hålla en konversation eller hoppa in i ett samtal och fortsätta prata om samma sak som samtalet innehåller. Jag har väldigt svårt med ordspråk och med språk för inlärning. Men praktisk inlärning och med djur det går fort och jag klarar det bra som om jag inte hade diagnoser.

Bipolär, Den bipolära har varit och är en kämpan. Bipolär betyder att man går upp och ner i hunöret hela tiden. Ena veckan kan man vara jätte glad. Vilja göra allt och livet har aldrig varit bättre. Man vill bara ut och handla kanske. Leta nytt boende eller vad man har för intressen eller kanske börjar söka massor av jobb. Sen när kroppen är helt slut körd på att gå i varv där uppe hela tiden går man ner sig väldigvt djupt istället. Man får inte riktigt någon balans där imellan. Antingen mår man pyton och pest. Så livet känns meningslöst eller så är man på topp. Medans folk utan diagnoser kan ha en dålig dag eller en dålig vecka som vanligt men kan hantera det och hålla sig på en bra ballans.

/ Eugenia

Tänkte berätta om stöd jag får i vardagen!

Hej, jag berättar nu om min vardag vad jag får för hjälp osv tänkte jag.
När jag skulle fylla 18år beslutade sig jag och min fosterfamilj att jag skulle skaffa en lägenhet, där skulle jag flytta in lite smått som smått och sen öka upp det ända tills jag blev 21år. Men beslutet sattes lite tidigare och jag flytta redan in som 18år. Eftersom det blev tidigare så behövde jag mera hjälp med vardagen än vad jag då hade behövt om jag flytta helt vid 21års ålder. Så när jag var 18år kom det beslut från LSS att jag får bostöds hjälp med mina diagnoser. Dett är då personer som kommer hem hjälper mig att se nu behöver du tvätta, städa, handla mat eller vad det nu kan vara. Dem kom tre gånger i veckan och man kan ringa dem dag som natt om man skulle behöva prata eller undra något. Idag av all denna hjälp jag fått att se detta kan jag idag se det behöver diskas tvätten måste vikas och att det behöver städas. Men det problemet jag har kvar i vardagen än idag som gör att jag får hjälpen. Det är att jag kan inte alltid se att nu måste jag ta tvätten och vika för det blir massor annars. Sen blir diskbänken fylld med disk kanske. Då blir det med en gång för mycket och jag vet inte vart jag ska börja och då gör jag heller inte det som behövs. Men med deras hjälp innom LSS kommer som och sätter upp att dem kanske diskar jag damsuger osv.

Jag får även hjälp av dem med mina medeciner. Jag har svårt att komma ihåg att göra saker om någon säger till mig "ta din medecin nu". ¨Då svarar jag och kanske är ute med min hund och när jag kommer in har jag helt glömt det. Så det har jag fått sätta in hjälp nu sen innan jul då kommer bostödet på morgonen. Plinar på dörren går in och kollar så jag tar medecinen. Om jag inte vaknar har dem nyckel kommer och väker mig. Sen när kvällen kommer så är det samma dem kommer in kollar att jag tar den sen går dem. Tack vare detta stödet får jag min vardag att fungera lite bättre. Jag har lärt mig att ta disken innan det blir för mycket eller tvätten. Men än idag kan det bli för mycket och jag orkar inte ta det då. Men tre gånger i veckan har jag dem samt att dem hjälper mig att köra mig till mina samtal på vuxen psykiatrin. Det gör dem för att jag klarade inte av att komma upp på morgonen och ta mig med en buss. Det gick inte.

Vill också säga att ni får gärna ställa frågor hur jag klarat vissa grejer. Eller om det är något speciellt ni undrar om mina diagnoser. Samt om det är något som jag haft svårt med osv. Allt är välkommet att fråga.

/Eugenia

Jag startar denna blogg för att berätta hur jag klarar ett liv med funktionshinder

Hej,
Jag är 19år och ska fylla 20år till hösten. Jag startar denna blogg för att kunna dela med mig av hur mitt liv ser ut med funktionshinder. Jag kommer berätta om hur mina tankar ser ut och vad som hjälper mig genom livet med diagnoser. Även berätta om mig själv hur jag gör för att klara en vardag så den fungerar med mina svårigheter. Dem som har kunskap om diagnoser vet att man har olika svårigheter med olika saker. Så som att se en vardag hur den ska se ut. Samt att diagnoser gör det svårare att se och förstå saker som är en självklarhet för personer utan diagnoser. Vi med diagnoser kan ha svårt med olika saker, men en sak vi alla ska tänka på är att alla är unika på sitt sätt. Både med och utan diagnoser. Det kan vara svårare för oss med diagnoser att klara av saker som andra i samma ålder som du och jag. Men vi är alltid lika mycket värda och med tiden klarar vi mycket. Men vi måste låta oss ta den tid vi behöver och vi alla har något speciellt med oss sen vi föddes. Vi alla är olika men glöm inte att du är bara en person och du är precis lika bra som alla andra med eller utan funktionshinder. Vi är samma personer som alla andra men vi har mera att få jobba med!

Diagnoser är inte lätt att leva med det är som ett heltids jobb. Men du, jag och alla andra här på våran planet är precis lika mycket värda.

vi är,
PRECIS LIKA UNIKA, FINA, LIKA MYCKET VÄRDA OCH VI ALLA ÄR PERFEKTA PÅ VÅRAT SÄTT!

/ Eugenia